Finns det spår i historien som visar på att lesbiska sökte sig till vissa yrken framför andra och i så fall varför?
För att ta reda på mer frågar vi historikern Hanna Markusson Winkvist för att höra vad hon har att säga om lesbiska yrkesval ur ett historiskt perspektiv. Några av er känner säkert igen Hanna från Lesbisk Frukost i Stockholm på Historiska Muséet i vintras då hon gästade med en djupdykning i frågan: Lesbisk historia – finns den?
Om vi föreställer oss att jag lever som lesbisk för hundra år sedan, år 1916, vilket eller vilka jobb skulle du då rekommendera mig att söka?
Till att börja med så får vi konstatera att avgörande för denna tid var huruvida yrken/yrkesområden överhuvudtaget ansågs passande för kvinnor. (Gifta kvinnors plats var i hemmet. Dock inte arbetarklassens kvinnor.) Många kvinnor valde aktivt att inte gifta sig i syfte att kunna försörja sig själva och också bevara sin egen myndighet. Gifta kvinnor var enligt lag underställda sina män och alltså omyndiga.
Många arbeten ansågs passa ensamstående kvinnor. Kvinnor kunde arbeta som tjänstefolk, som affärsbiträden. Kvinnor kunde också arbeta med saker som även män pysslade med: på kontor, som telegrafister exv. Även yrken som krävde viss utbildning kunde gå för sig: på lärarbanan och inom sjukvården exv. Viktigt att komma ihåg: kvinnors löner var alltid lägre än männens.
Spännande nog så återfinns många kvinnor i kvinnorörelsen som levde sina liv i samkönade förhållanden. Dessa kvinnor var inte sällan både högt utbildade och politiskt medvetna och engagerade. Ofta levde kvinnor dock ihop av helt andra skäl än av kärlek.
Vid denna tid saknades ännu en lesbisk identitet så som vi i vår tid kommit att uppfatta det. Detta gör det svårt att svara glasklart på frågan. Vad som däremot fanns var en idé om den så kallade "nya kvinnan”, dvs. kvinnan som var frigjord, självständig och ogift. Denna idé blev ett hot mot traditionella värden och kom inte sällan att dessutom förknippas med samkönat begär.
Kan du nämna några exempel på föregångare inom kvinnorörelsen som levde i samkönade förhållanden?
De kanske inte är så kända för en nutida publik… men Sveriges första kvinnliga läkare Karolina Widerström levde tillsammans med Maria Aspman. Karolina var bland annat aktiv inom rösträttsrörelsen och Föreningen För Frisinnade Kvinnor.
Lydia Wahlström, som Eva Borgström skrivit en hel del om, identifierade sig senare i livet som bi. Hon hade förhållanden med flera kvinnor.
En annan läkare som också gjorde en massa insatser på flera fronter var Ada Nilsson. Också hon hade förhållanden med kvinnor och precis som Lydia kom hon att beskriva sig själv som bisexuell.
Beth Hennings, lite yngre än de övriga, var engagerad i dåvarande Folkpartiet. Hon levde hela sitt liv ihop med samma kvinna, konstskribenten Gina Leffler. Beth var mycket känd i sin samtid och var inte bara politiskt engagerad. Hon var också doktor i historia och mycket mer.
Exakt hur dessa relationer tedde sig i det privata kan vi inte veta, men klart är att relationerna inte kan betraktas som substitut för heterosexuella äktenskap.
Om vi hoppar fram två decennier till 1930-talet, när kvinnor börjar ta mer plats i arbetslivet. Går det då att hitta yrken som underlättar en livsstil bortom dåtida heteronormer?
På sätt och vis, eftersom det efter 1938 inte längre är tillåtet att avskeda kvinnor som gifte sig och skaffade barn. Detta kanske verkar ologiskt med tanke på att dem du frågar om ju var ogifta. Men en följd av denna förändring var också att synen på kvinnors yrkesarbetande långsamt hade börjat förändras och så också fortsatte att göra. Av källorna vet vi dessutom att den lesbiska kategorin så att säga hade uppstått. Det betydde dock alls inte att det blev enklare. Det var ju fortfarande förbjudet med ”otukt mot naturen”. Kriminaliseringen av homosexuella handlingar avskaffades ju först 1944.
Finns det spår i historien som tyder på att lesbiska sökte sig till vissa yrken framför andra?
Nja, det vet jag inget om.
▲▲▲
Hanna Markusson Winkvist arbetar som universitetslektor i historia vid Göteborgs universitet och forskar om genus och jämställdhet. Hon har bland annat skrivit läroboken Undantagsmänniskor: En svensk HBTQ-historia med utblickar i världen, ihop med Svante Norrhem och Jens Rydström. Tillsammans med litteraturvetaren Eva Borgström leder hon antologiprojektet ”Kvinnopar i kvinnorörelsen”.