Heleneholms Systerskapskör;
en kör av systrar för systrar. Ett utskott, som startades 2010 av elever på Heleneholmsgymnasiet i Malmö stad och som i början fick ta emot otroligt mycket motstånd från andra elever, elevrådet, och till och med av den dåvarande rektorn. Jag var själv elev på skolan under uppstartsåren men var aldrig engagerad i möten eller uppträdanden. Jag minns hur provocerande det var att kvinnor tog plats i form av kampsånger och systraskap och det var inte sällan en fick se ett eller två hatbrott nerklottrat i olika skoltoaletter.
Nu har det gått ungefär ett år sedan jag slutade gymnasiet, under min tid hann skolan byta namn och område från Heleneholms Gymnasium i Sofielund till Nya Malmö Latin i innerstan, kören träffade Gudrun Schyman, uppträdde på nattklubben Babel, spelade in och släppte en skiva, 2012 fick de ett studentreportage gjort om dem, och 2013 vann även kören Malmö Stads Jämställdhetspris. Visst hade mycket hänt då. Men jag ville veta vad som är på g nu och vad som komma skall. Därför var jag tvungen att skriva om Heleneholms Systerskapskör. Inte bara för Lesbisk Makt, utan även för min egen skull. Typ, en liten check up. En "Where are they now" episod!
Så. Nu satt jag i en stor hörnsoffa med dessa två inspirerande tonåringarna framför mig som varit medlemmar i Systerskapskören längst. Båda queera, båda rasifierade, båda otroligt briljanta och medvetna för deras ålder. De skulle kunna ge vissa politiker a run for their fucking money säger jag bara. Jag frågar om de är redo och de svarar med ljusa blickar och strålande leenden “Ja!”
Så, då kör vi! Hur gamla är ni och vad heter ni?
E: Haha, Emma, 18 år, 3an!
L: Hahaha, Lisa, 17 år, 2an!
Kände ni till kören innan ni började på skolan?
L: Hade hört dem spela, visste vilka de var.
E: Jag visste inte vilka de var men det var för att jag hade inte så stora kopplingar till Malmö. Jag bodde i Skurup. Så innan gymnasiet visste jag inte att kören fanns.
Hur kom ni först kontakt med feminismen och queerigheter?
L: Jag kom i kontakt med det under min högstadietid, bara för att jag lärde känna nya människor och för att jag var gay. Man väljer vilka vänner en umgås med och då blir det mer själklara diskussioner om feminism och queerfrågor.
E: Jag kom nog i kontakt med det själv, skolan var högerorienterad och tjejer fick inte ta plats - jag kände mig som den jobbiga. I sjuan/åttan engagerade jag mig politiskt och det gjorde jag helt på egna ben, utan stöd från skola eller vänner. Jag blev arg på min omgivning när skolan behandlade elever som de gjorde.
Hur förmedlar ni det genom systerskapskören?
L: Hela körens syfte är att sprida kunskap och att ta upp frågor om jämnställdhet och kvinnoförtryck, det gör vi genom att finnas och att sjunga om det. Vi hyllar systerskap.
E: Kören skapades som en protest mot att tjejer inte fick ta den plats som vi hade rätt till. Det fanns inga separatistiska ställen att göra sig hörd i skolan. Vi behövde ett ställe att peppa varandra, dela erfarenheter och känna oss trygga. Kören är också ett ställa att prata ut eller bara peppa varandra, prata och diskutera feminism.
L: Det är ett systerskap, en fristad.
På tal om att ni är separatistiska, får trans och ickebinära vara med?
E: Ja såklart, transkvinnor är kvinnor!
L: En utsätts för sexism och kvinnoförtryck och det kan då vara ickbinära som könas som tjejer av patrairkatet. Vi har inte formulerat de reglerna än, men vi är öppna för dem som känner att de behöver oss.
Känner ni till studentreportaget som gjordes 2012?
Båda två: Jo, någon radiogrej?
Nejnej, en video, har ni sett?
Båda: Nej.
Men då kan vi kolla på den tycker jag!
Här upptäcker jag att jag inte hade kopplat upp mig till deras wifi, tack och lov att Emma hade sin dator precis bredvid och videon hittas direkt. Det trycks på play. Under videon är de stundtals helt stumma, stundtals skrattandes, och stundtals upplever de misstro för vad de bevittnar. Dessa åsikter som är med i videon är ynka 3 år gamla. Tänka sig.
Vad tyckte ni om det?
E: Jag har hört vad den handlar om men har aldrig sett videon. Hot mot eleverna, kvinnohatet, hur skolledningen inte gjorde något åt det och hur elevrådet ställde sig emot kören? Det är klart jag blir skitarg.
L: Och att dåvarande rektorn förr ställde sig emot och sa att har man så radikala åsikter så får de skylla sig själva.
E: Det var som att lägga skulden på offret.
Situationen som utspelar sig i videon, upplever ni att det är likadant nu?
L: Det är inte samma situation, dels för att vi har funnits i fem år och kören är väldigt etablerade och erkänd. Men det är inte en självklarhet att alla på skolan känner att de kan höra till i feminismen.
E: Vi har skolledningen och elevrådet bakom oss. Det är otroligt många som stöttar och backar upp oss i skolan och det väger mycket.
Har er närvaro förändrat miljön på skolan, kanske inspirerat att andra skolor att göra likadant?
E: Det tror jag. När jag började fanns redan kören men jag tror absolut att det har inspirerat andra skolor att ta upp och motverka problemen som är och var då. Jag tror att det ger väldigt mycket individuell och kollektiv styrka.
L: Bara det att vi finns och att vi är en självklar del av latinskolan som profil gör att feminismen blir ett accepterat begrepp. Det beror som sagt på vilka kretsar, men typ att vi anordnar feministiska events osv. Många elever har inte haft kontakt med dessa frågorna tidigare och med oss får de en positiv inställning till att lära sig mer om det. En ingång i en diskussion kan vara på två helt olika sätt, därför är det bra att just vi finns för då blir det en positiv ingång i det hela.
Hur är det att vara queer och rasifierad i gruppen? Får ni ta plats och prata om era erfarenheter, prata öppet om era kamper osv.?
L: Vi har framförallt pratat om feminism och om vi tänker intersektionellt så ingår allt det, det går hand i hand känner jag. Det blir en diskussion där allas erfarenheter får del, sen känner inte jag att vi har tagit upp frågor som könsidentitet eller annat så mycket som vi velat, men vi får verkligen dela med oss av alla sorters erfarenheter.
E: Det är självklart att vi har sådana diskussioner, men dessa uppstår naturligt. Det är inget planerat liksom. Men jag har aldrig upplevt det som något problem. Ibland blir det hetsiga diskussioner för att vi inte håller med varandra, men bara det är på den nivå att vi stärker varandra.
L: Det är aldrig någon som kritiserar varandra, det har vi nolltolerans mot. Vi står för öppenhet och ingen skulle någonsin kritisera ens könsidentitet eller sexualitet.
Hur utspelar sig denna intersektionella feminismen i era texter
E: Vi har inte skrivit något nytt sedan skivan släpptes förra året, båda gick med i kören efter det. Vi ska faktiskt skriva nytt för vårt feministiska luciatåg. Vi har inte riktigt skrivit låtarna än. Men vi ska ta kända melodier och skriva om dem, det är vad vi brukar göra.
L: Det som vår kör har varit länge är typisk kvinnokampskör, som är mer 70-tal, den klassiska kvinnokampen som inte är så intersektionellt. Nu är det en annan tid och feminism betyder något annat än vad det gjorde då och det är så mycket som innefattas. Vi vill föra in det så mycket som möjligt i våra texter men har också funderat på om vi bara ska ha det kul och låta det va, bara ha kvinnokampen.
E: Eller kombinera det? Det står inte i motsättning mot varandra.
Hur menar ni när ni säger kombinera det?
L: Men att vi har väldigt mycket såhär: “Vi ciskvinnor som är förtryckta i samhället, åh tjejer” osv. Det är skönt att ha och gosa i det, texter som är mycket för kvinnor: “Kvinnor är starka, vi ska kämpa vi ska slåss för vår sak”. Nuförtiden är det inte så modernt inom feminismen.
E: Men jag diggar det, vi behöver slagkraft. Budskapet ska vara så att folk tittar upp. Det måste vara starka ord. Vi för en kvinnokamp, det är huvudsyftet. Jag tycker inte texterna är konstiga. Vissa texter är äldre, vissa är nya, men det står inte i motsättning till vad vi gör!
L: Vi jobbar personligen, i fråga som rasifierad och queer så kämpar vi feministiskt i hela våra liv, så då behöver inte låtarna innefatta alla begrepp. Det känner jag inte ett behov av, precis som att vi är en fristad för systerskap så kan det vara kravlöst när det gäller de grejerna. När en själv eller någon behöver bekräftelse när det kommer till könsidentitet, rasifiering eller funktionalitet osv så kommer det absolut inte motsättas! Det kommer alltid välkomnas.
E: I och med att vi lever i ett patriarkat och det ser bara två kön så blir det mer slagkraftigt att säga att vi för kvinnokamp. men det betyder inte att vi utesluter ickebinära eller andra! Det ska vara starka ord, folk ska bli obekväma.
L: Det ska vara provocerande.
E: Och det ber vi inte om ursäkt för.
Förhoppningsvis har ni planer på att spela in nytt?
E: Vi ska skriva nya låtar, uppdatera oss lite.
L: Spela på nya ställen osv
E: Dessutom, hur vi bemöts som kör är extremt olika. Vi har sjungit på feministiska events där det har gått skitbra och sen på ställen där målgruppen och personerna inte riktigt är öppna för vårt budskap.
L: T.ex. så hade The Ravishing Birds bjudit in oss för en spelning, det var ett fantastiskt event med olika feministiska burlesque-akter och då var alla där feminister och medvetna och då var det fantastiskt kul och vi bara spridde kärlek. Då är det liksom inte något behov av att förklara var feminism är för det vet de redan. Men om vi tex är på en skola i en småstad så kanske vi behöver förklara lite.
E: Sen är det ställen som tex kontrapunkt, babel, moriskan, politiska partier och då anpassar vi texten enligt publiken.
Jag har en vän som undrar: När kommer ni släppa skivan från 2014 digitalt!?
Båda: Oj, det har inte vi koll på! Men vi ska ta reda på det. Vi kan kolla upp det!
Har ni något annat ni vill ta upp, för att peppa de som kommer läsa detta?
E: Kampen fortsätter, alltid. Alltid.
L: Vårt initiativ som togs av elever för fem år sedan har betytt så mycket för så många, speciellt bland ungdomar så är det otroligt aktuellt och viktigt att starta nya initiativ som dessa.
E: Be inte om ursäkt för dig själv! Ta den platsen du känner att du kan och pallar, och ta inte ett enda jävla steg bakåt.
Ok, och nu det sista; FEM SNABBA MED LESBISK MAKT!!!
Valerie Solanas eller Frida Kahlo?
L: Valerie
E: Frida
Havregröt eller mannagryn?
E: Hatar gröt!
Din sjuke jävel.
L: Svårt att välja! Havregröt faktiskt!
Tofu eller bönor?
E: Bönor.
L: Tofu är gott men bönor använder jag väldigt ofta så det blir bönor.
Te eller varm choklad?
L: Te.
E: Varm choklad, lätt!
Morgon eller kvällsdusch?
L: Morgon!
E: Kvälls!
Hahaha, grymt tack.
Oj, förresten; har ni några framtida uppträdanden?
L: Det är inte säkert än!
E: Vi får höra av oss, vi har en eventuell spelning på gång men vi hör av oss när vi vet!
Ok, hörni. Tack för ikväll och lycka till!
Båda: Tack!
Jag hänger kvar en stund och bjuds på leftovers från middagen och bondar mer med dessa otroligt smarta kidsen. Känns som att framtiden inte är så jävla mörkt trots allt, speciellt inte när ungdomar som dessa två finns.
Kom tillbaka nästa vecka, samma tid på samma kanal, för mer från Lesbisk Makts Malmökorrespondent Nico!
Stay queer, kids ;)
Klicka här för att gilla Systerskapskörens på facebook!
Klicka här för att kolla på studentreportaget från 2012.